Bland mörker och isbjörnar – Om att vara barnvakt på Svalbard!

Vår Änglavakt Josefin berättar om sin enastående – och om än ovanliga – upplevelse när hon följde med sin barnvaktsfamilj till Svalbard.

”Jag fick den fantastiska chansen att följa med familjen jag jobbar för till Svalbard, en norsk ö grupp uppe i Arktis. Familjen skulle dit över helgen med sitt kompisgäng och frågade om jag ville följa med för att passa Alexia, mitt lilla troll som jag har hängt med i Svalbard3nästan ett år nu. Jag var inte sen med att tacka ja. Fredagen den femte december bar det av mot Arlanda och efter två mellanlandingar och många timmar senare landade vi i ett kallt och blåsigt Longyearbyen. Och trots att klockan var 2 på dagen var det kolsvart ute. Just det med mörkret var väldigt speciellt med Svalbard, då det var mörkt dygnets alla timmar. Väldigt annorlunda att sitta vid frukosten och vänta på att solen ska gå upp, innan man kommer på att solen inte alls går upp under vinterhalvåret på Svalbard. Väldigt coolt!

Hotellet vi bodde på var supermysigt, fullt med långa korridorer att jaga Alexia i och en massa uppstoppade isbjörnar som var så spännande. Isbjörnar blev också resans stora samtalsämne. Inte konstigt alls då det att det bor fler isbjörnar än människor på Svalbard. Det var inte ovanligt att se folk på gatorna med stora gevär och överallt fanns skyltar som varnade för att isbjörnarna kunde närsomhelst titta förbi. Tyvärr såg vi inga riktiga isbjörnar men Alexia fick sin egen lilla gosebjörn och lärde sig till och med att säga ordet isbjörn.

Svalbard1Medan Alexias föräldrar vandrade i glaciärer och åt julbord hängde jag och Alexia på hotellet tillsammans och hittade på det ena buset efter det andra. Jag är så glad och tacksam för att Linus och Sofie ville ha med mig till denna häftiga ö. En plats jag definitivt kommer att åka tillbaka till, men då under den delen av året när det är ljust på dagtid så att jag kan få se dom där häftiga isbjörnarna.”

Av: Josefin Airas